"Om ett år stormas vår hjärtas stad
av flockande djurhorder med skarpa hornkronor.
Utanför lockas svanarna av regnet.
De är här nu och jag har saknat dem.

Människor går till sitt arbete utan blod i bröstet
och själv ligger jag och väntar. Han står ensam redo vid vattnet.
Högt uppbyggd som en staty av plastbeklädd, vattentät marmor."


Men Som hans maskineri
En gång var uppbyggt
Skulle den då komma till
Ur funktion och rosta sönder
Till stoft och järnskrot

Och hans dröm om att förbli den evighetsmaskinen
Skickades ut till rymden som Apollos olyckliga kärlekar

Lektionen

Då jag uppriktigt skrev honom till
Döds.