efter sommarens glöd

löv prasslar
med ådrade händer

ormbunksblad lyfter
frostiga bägare
mellan sprött
ciselerade fingertoppar

gräs vittrar

vattenspeglars ögon brister
under vindens vingslag

också vi
bär
växandets och vittrandets årsringar

måtte vi inte förtorka
inte slitas sönder

måtte ögonen inte brista

utan ljuset därinne
fortsätta att flöda klart och fritt