Den söndriga bestulna kulturen


Kulturen ni ser är egentligen inte längre skapande
motståndet känns inte trovärdigt
berättelsernas möjligheter
är urholkade av anslag

Den långsamma söndervittringen har ett behov
politiska innehåll formar en agenda
kulturell infrastruktur ger
en handfull onödighet

Ministrar poserar ivrigt som kulturöppnare i nöden
skådespelet faller med lågkonjunktur
kulturen som en tillväxtfaktor
uttrycks i strategiska mål

Hur kan vi tänka nya tankar om den rätta vägen
vilken väg tog kulturutvecklingen
varför övertas debatten av
snåla kanslister

Din makthavare vill styra och bekräfta sanningar
hur mycket samhälle kan pengar ge
radikal eller konservativ kultur
för evig påminnelse

Skådespelarna upprepar sina pjäser om kärlek
erinrar om klasskillnader och rasism
gamla strukturer upprepas som
kall kulturkonsumtion

Med danserna sövs vi in i en bestämd berättelse
klappar händerna och skriker bravo
förvandlingen till ett varumärke
för att äta sig mätt

Tålmodigheten att ingen ändå kommer att förstå
säga vad man vill i en svart konstbubbla
kommunpampen sitter på bästa plats
bekräftar din åsikt

Låtsade subjektiva rörelser syns som upplevelser
vems ärenden får kulturen att verkställas
hur många rörelser kan du göra
framför feta gubbar

Vem skulle ha kidnappat våra främsta konstnärer
samhällets dikt har gjort dig konservativ
motståndet har upprört skapandet
ge mig ditt utrymme


Bar Jesus