Det kommer över mig ibland trots att du är borta
spelar musiken du lärde mig tycka om,
tyst sjungande, knappt hörbart.

Känslan att jag skulle vilja förbanna livets uttryck
där man offrar sina känslor på ålderns höst,
detta är inte rättvist.

Ärriga fingrar famlar bland skuggorna på bordet
i det svaga ljuset av brinnande fotogen
drunknar i mina minnen

Frånvaron är svårare än min tanke och kapacitet
vad är det som lyser där borta bredvid dig
vemodet stirrar på mig.

Tidens malande gång ger mig ingen ro i åldrandet
din del av mig finns alltid i berättelsen
jag ger dig delen av mig.

Kan jag smyga mig fram i ett mörker av vår livstid
att minnas för reaktionens förtvivlade gråt
rebellen i din själ lever vidare.

Det vore onödigt att ge framtiden sina diktaturer
känslor för tvång, att förlora det man älskar
jag älskar dig där du är.

Känner din skarpa intention att aldrig låtsas gråta
tanken i dina sånger skall alltid bevaras
ge mig tårar för att låtsas gråta!

Bleka torra läppar som en gång delat ut kyssar
jag lyfter ditt svärd för revolutionens frihet
Min kärleks kvinna!

Det känns inte längre tungt för mig att dö med dig
berättelsens version att få vara tillsammans
ingenting är förlorat.


Bar Jesus