Det verkar som om jag gått och blivit kär
och frågan är - hur hanterar jag det här?
Situationen är utan tvekan rätt prekär
eftersom jag alltid jämställt kärlek med ett sjuhelvetes besvär,
trott att jag nog förpassas till Hades med omnejd
den dagen jag hittar någon att kalla för "babe".

Men om det nu inte finns nån hejd
för denna ovälkomna känslofejd
så är det nog dags -
med risk för ett vidunderligt antiklimax -
att upphöja dig, lovorda och prisa dig,
sjunga "oh, baby I love your way,
everyday",
men frågan är om du ens skulle tro mig
för det finns trots allt dagar
där allt du gör inte behagar.

Kanske skulle jag - citat -
"kunna fånga en handgranat"
men jag undrar om det är så smart.
Inte det att jag är lat,
men ska man vara helt krass
så är den idén rätt kass -
vi skulle nog sprängas båda två.
Och även om det skulle sluta så
att du slank undan Dödens armar
så kan man undra hur du skulle må
efter att ha tvingats tvätta av dig mina tarmar.
Kanske skulle du kräkas vid tanken på föda
och inom några veckor skulle vi båda vara döda.

Om jag trodde det var en bra idé
skulle jag gärna kunna ge
dig mitt hjärta, som en snart ruttnande trofé.
Men sedan skulle du stå där på egen hand
och jag skulle föredra att vi tänkte logiskt ibland,
stannade upp om så bara lite grand
och gav nåt mindre vitalt, som en njure - eller tand
så att vi ändå kunde leva som ett par.

Visst, jag skulle kunna ge dig allt som jag har,
men om du inte ger allt medan du tar
så finns där snart ingenting kvar.
Och om vi byter delar helt utan gräns,
så slutar det med ens
med att vi bara tar över varandras essens -
vi byter kors och tvärs
tills vi blir varandras invers,

tills allt ditt är mitt
och vi hatar varann för dom vi har varit.
Kanske är ett liv mer romantiskt än var och sitt
och nyckeln till en litterär eller musikalisk hit
men vad spelar det för roll
att vi älskar helt utan förbehåll
om vi om nåt år sjunger sånger i moll?
"Unbreak my heart";
sånger av en sådan art
skulle förmodligen vara mer ekonomiskt gångbart
än något med titeln "Älska som en svensk" -
hela idén är ju rent utav hemsk -
men jag älskar dig hellre lagom av halva mitt hjärta
än skriver sånger om min helhjärtade smärta.