vagn spränger fram

i åkallan av

timlig begränsning

åskvigg far likt fyrspann

över turkosblossande

norrskenshimmel

fångas upp i tankeskimmer

av han som hoppas blidka

stränga krafters makt

och turbulens

med hästars sken

över åker över äng

styr resan sitt lopp

far vagn över rote

och färdenaby

som skönjas drömmars vy

brinner stad och gärde

snarfager yngling

krossas i  slag

i flykt då vallman

höjde sin yxa högg

så baneman blev

var sena smektes

och  i smedjan yxan vänjdes

härdat starkt

 otursvargens käftar

beseglar dimmans skrud

står på sprundet

hin håle lurar i gränd

 med skinnkarpus i koja

tinnar i månljus

solens glädje besinnar