Han spelar alltid en roll (eller många) när han träffar människor
Måste anstränga sig för att verka intresserad
Måste tänka på hur hans ansiktsuttryck ser ut
Måste påminna sig om att le ibland
Jag är bara trygg i mig själv, tänker han
Men där är han långtifrån trygg
Där simmar han runt med rynkad panna
Med andnöd
Och längtar efter sömnen

Skall detta alltid fortgå?
Skall han aldrig komma hem?

För rädd att fela
För svag att ta sig ut