En sann historia ur min privata dagbok, inte en dikt i egentlig mening......Sensmoralen: Vi vet aldrig vad som händer i morgon därför bör vi vara snälla innan det är försent....
Man vet aldrig vad som händer i morgonKörde min dams dotter till skolan i tidig otta är det trångt på vägen Jag kör extra försiktigt, naturligtvis vill inte krocka med damens tös
Ett skott smäller kanske ett däck vrider på nacken ingen upptäckt Glömmer smällen släpper av tösen kompisarna glor på den vita knösen
Plötsligt passerar flickans mamma signalerar, det låter typ som vi ses hemma Tydligen är jobbet fullgjort i fiskhamnen måste hinna före henne hem och slippa skammen
Hon åkte utan hjälm lite väl fort gnäller hjärnan svär lite över att hon alltid ska sjunga blinka lilla stjärna Startar mc:n igen motorn gråter när jag växlar för långsamt i hasten, att inte låta avståndet växa
Kommer strax ifatt henne för att hon har stannat en stor folksamling har bildats, de står där och svamlar Jag kan inte språket så jag frågar henne vad som hänt en man har blivit mördad skjuten avrättad förblött dött
Mitt minne kastar upp skottet jag hörde förut mina öron får luktsinne börjar lukta bränt krut Så nära, Så nära, men ändå så verklighetsfrämmande med tanke på min egen närhet, blir det lite skrämmande
Den rike Filippinaren hade ståtlig bil, ståtligt hus höll på med vadslagning, tuppfäktning och annat bus Mördaren knackade först på hans bils fönsterruta bilpappan med sin familj i bilen vevade ner rutan
Mördaren utan hjälm tog upp en pistol och sköt stackars barn, som fick se sin far, framför dem dö frugans kanske tål, men hur djupt skadades barnen kommer de någonsin vakna ur ondskans väderkvarn
Fri vers
(Fri form)
av
kjell-åke bearfoot
Läst 264 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2014-01-28 07:29
|
Nästa text
Föregående kjell-åke bearfoot |