Jag är klottret i tunneln,repan på lacken. Jag är parasiten som livnär mig på dig. Klottret i tunneln, splittret på backen. Parasiten som livnär sig på dig.

Jag önskar jag vore graffiti. Jag ville vara av glas. Men jag levde till att vara splitter, mitt liv i kras. Jag är vad jag valde att vara. Jag är en trasig spegel, ingen någonsin vill spegla sig i mig. Jag valde att vara den här skuggan av mitt forna mig, allt för inget allt för intet. Ack jag ändå hade modet att vara. Jag lever för jag är en blodigel, en skugga av en vampyr. Jag är klottret på konst, jag är en parasit.

Jag är vad jag önskar jag vore om jag hade modet att vara..

Jag är klottret i tunneln, den trasiga spegeln på vinden. Jag är parasiten som livnär mig på dig. Antigen dör man ung påmind som en hjälte eller lever länge nog för att aldrig kunna se sin egna spegelbild. Jag hade min chans att vara hjälten men jag bar aldrig modet att vara. Man såg mig då som konst, ve nu inget tydligare än klotter, parasiten som livnär sig på dig. Man dör som en hjälte eller lever länge nog att bli hatad. Jag är den hatade, jag är sveket. Hatad och föraktad av alla, av alla förutom av dig. Jag är den hatade, jag är sveket. Hatad och föraktad främst av mig.