Rider på drakar bland molnen,

följer över slätterna,

snuddar lätt  vid trädkronorna

sveper förbi med västanvinden i kjolen.

Drakarna är vilda och lekfulla, ger mig fantasier och drömmar;

öppnar upp dolda rum;

luftar ut vinterdäven sentimentalitet och mal;

blåser bort alltför heta passioner, skam, pinsamheterna och annat krafs;

vänskapens band flätas igen;

ur en lång ond dröm stiger och stiger hoppfullhet

mot högre och högre sfärer.