Runt hörnet av gatan vi vandrat så ofta den våren förälskade sig månen med jorden och i det ögonblicket smälte världen samman. På samma plats som vi sedan föll isär, och innan jag visste ordet av det så talade jag till en rygg. Just som det började ljusna utanför och inuti så satte sig skatan i de gångna vintrarnas köldspruckna fönster och de ärrade av dess dagar slutade blekna. Och frosten var kommen.