jag är bra på att hålla ihop

ytan intakt

de kalla strömmarna

river i underjordiska gångar

ibland kommer en människa och

ser

tar upp lite av min smärta i ett dagbrott av sårig lättnad

men en kram har ett slut

en vän har ett livspussel att få ihop

och i rummet med de vita näsdukarna på bordet tickar klockan 

och sen är det dags att samla upp tårarna 

som just vågade rinna

knäppa igen bröstkorgen

och bli som vanligt