I morgonljusets dimma
I vag konturlöshet
En sanning att förnimma jag
innerst inne vet

En skadeskjuten liten
En längtan djup och stor
En kropp börjar bli sliten
En frånvarande mor

Så djupa spår det sätter
Så lite trösten ger
Så ångestfyllda nätter
Sån längtan efter mer

Närhet rör vid rädsla
Balansen är så skör
Är jag ett stöd att städsla
Vad är det, det jag gör

Dikt är inte verklighet
En gräns näst oskönjbar
Kanske innerst inne vet
vad som blir mitt svar