En vår i ny
Sen en ålders höst

vad är det för mening?

en köldknäpp
över en värmebölja

Så gick det med det...

den tunga världen
krossar den lätta fjädern

Håhå jaja..

En piskande våg över
spegelblank sjö

Ingen ro i denna världen

Det är synd om människorna
iallfall om mej

Och
ibland finns inga vackra, poetiska ord
att ta till
Dom spricker och är tomma inuti
som ballongerna
pang lite spott
och inget mer

Då när något tungt vilar i magen
och man bara hittar allt
man behöver gråta över
alla tankar är liksom indränkta
Då måste nåt få brista

när man går omkring som en blöt hund
som inte kan skaka av sej vattnet


Det finns skäl att gråta
alltid

Om man börjar
kan man någonsin sluta?

Jag skulle vilja ta en fylla
låta vinet rinna i stora klunkar
och slappna av sen

bli så där rufsigt ohyfsad och
bara säja " so what? vem bryr sej?"
med Ciggen hängande i mungipan

Som den där lilla hunden skulle jag vara
den där korsningen mellan en terrier och nåt annat
Han har underbett och ena örat står upp och det andra ligger ner

och jag kulle irra runt och flåsa
yla mot månen


Sen

sen skulle jag nog bli mej själv igen

kanske

Vem det nu är