Det värker
och jag hör hur det skriker.

Jag vyssjar mig själv till en snyftande tystnad
trots att det värker
trots att det skriker

Högre, högre
skriket eskalerar inom mig

Utanför hörs inga ljud
som en stilla vattenyta sitter masken kvar

Förklädnaden för lidandet
masken för självständighet

Jag står på vad som kallas för Egna ben
men inombords kryper jag
kravlar fram i gyttjan av det som en gång var mina känslor

Smutsiga känslor
trasiga tankar

Slit mig itu
du fanskapsfyllda

För att gå sönder litet varje dag,
det orkar inte jag.