När ökenstormen lägger täta dimmor över dalarna känns det så himla långt bort
Åh midsommar
Midsommar
åh
Midsommar
och kransar i håret humlor i lockar fingrar i trassel skratt
och sång och kära i ring eller buskar det
känns så himla långt
till bäcken och blommorna båtar
av bark nu när vattnet är grumligt och så sällan får samlas i pölar skvätta från stövlar eller fastna bland löven det är öken
och mandelträd
ödlor vassa taggar inte grodor och grönska utan sand och höga torra berg dom verkar sova snarare än andas kanske väntar dom
på regn som kastar sig ner kliar
fram floder i dalar som försvinner om sommarn vi kan gå
till botten
vv sjön
kanske tänker vi oss ytan högt
högt
där uppe spiggen vid bena vi är stilla lite kalla med gåshud men heta och fängslande läppar bakom slöjor får falla eller täcka
även mig jag säger säg
det du vill
och önskar med näsor mot kinder det du undrar och saknar jag
finns
här
med sagor skrivna i beröring och stigar till njutning i händer vi kan klättra
över regler bort från föräldrar och byar blickar och gränser vi kan treva försiktigt eller modigt springa
eller smyga längs halsen och ryggen du får ta
i mig hårt jag
håller dig nära vi lär oss ihop och
det blir inte fel bara fint