Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland får jag bilder i mitt huvud som gör ont...


Ett helt liv på kredit

Hennes ögon tog andan ur mig
de var det första jag såg.

Det andra var att allt blev suddigt av de tårar
som objudna tvingade sig ur mina ögon


Kanske föll de för alla år av saknad
kanske av lättnad av att åter se en älskad själ


Förra livet fick ett fasansfullt slut


Minns du hur vi lekte som barn
grannar som vi var, alltid du och jag
Vi var så säkra på att vi alltid skulle
finnas där för varandra. Det var innan
dagen då borgherren red förbi



Du var 16 år och det vackraste jag sett
med en blomma instoppad lite slarvigt i håret
på väg till att mjölka era två kor



När du passerade mig på åkern vickade du lite
extra på dina höfter och jag
ramlade nästan omkull


Från skogen kom de, borgherren och hans män
Du han inte springa in och han tittade bara
på dig ett kort ögonblick innan han vände
hästen mot ert hus


Man hörde nästan genast hur din mamma började
gråta, en kort stund efter kom han ut igen
pekade mot dig.


De förde bort dig den dagen, och ingen ville
berätta vart du var. Men jag fick reda på att
du förts till borgen. Redan samma natt
gav jag mig iväg och jag visste nog att jag
aldrig mer skulle komma tillbaka.


Med hjärnan brinnande av sorg smög jag in
bakom en sovande vakt för att befria dig
Jag blev naturligtvis tillfångatagen och
kastad i hålorna.


Vakterna var inte otrevliga ens när de
torterade mig, de lät mig välja vilket
finger som skulle huggas av varje dag
De var mycket nogranna i sitt arbete


Efter en tid fanns inte mycket mer
kvar än bålen och huvudet så de fick bära
mig till kubben där den svårt berusade
bödeln tog vid. På tredje försöket fick han
av mitt huvud. Det var befriande.


Men hur gick det då med min kära?
Jo, hon hade dag och natt blivit
utnyttjad av den vidrige borgherren
men ville hela tiden försöka fly


Till slut hade han tröttnat på
försöken och visat henne mina
vid det laget tämligen doftande
kroppdelar som han vänligt nog sparat
just till den uppgiften

Hon dog invärtes, skalet tog väl ett
par dagar på sig att dö.

Sedan sökte vi varandra i liv efter liv
tills nu.

-Det blir sextiotreochnittio tack

Jag ryckte till

-Kontant eller kredit?

Aha jag stod i kassakön och måste betala
-Kredit tack, svarade jag,
betalade och gick ut




Prosa (Novell) av Roger VIP
Läst 433 gånger
Publicerad 2006-03-22 20:09



Bookmark and Share


  Anna H
Vilken fantastisk dagdröm... :) Härlig läsning!
2006-03-23
  > Nästa text
< Föregående

Roger
Roger VIP