Jag är inte tillräckligt oattraktiv för att kallas ful.

Jag är inte tillräckligt attraktiv för att kallas vacker.

Jag är inte tillräckligt smart för att kallas geni.

Jag är inte tillräckligt dum för att kallas korkad.

I ett vakuum av objektivitet skulle jag kallas vanlig, generell.

Aldrig betyda någonting. Bara vara en till i mängden.

Varje dag lider mot sitt slut och varje kväll funderar jag, vad har jag gjort för bra idag? Vilken skillnad har jag åstadkommit?

Jag är ingen unik snöflinga. Ändå finns det bara en som jag. Jag är vanlig, ändå är jag vanlig på mitt sätt.

När jag säger jag älskar dig, gör det min kärlek generell?