Nu är de här igen. Mina bästa ovänner. Ibland hörs och syns vi inte på flera månader, men det känns alltid som att det var igår när vi väl ses. De brukar inte alltid anlända tillsammans, men den här veckan blev det så.
Först kom Migrän. Hon kommer alltid smygande. Dessutom är hon inte speciellt trevlig, vi umgås mest för att vi har känt varandra så länge. Hon är högljudd och närgången. Vill gärna stå över axeln och tjattra oavbrutet och hon gör det med gäll och skrikig röst. Dessutom är hon alltid kvar längre tid än vad som från början var uttalat. Så först hade jag fått dras med henne hela dagen och sedan vid läggdags dök en annan gammal vän upp oannonserat.
Insomnia. Hon är motsatsen till Migrän, men av någon outgrundlig anledning kommer de två väldigt bra överens. Jag tycker det är asjobbigt när de är här samtidigt. Insomnia är en riktig historieberättare. Är det någon som är bra på att dra långa trista anekdoter så är det hon. Hon kan mala på i timmar och man måste lyssna och ställa frågor, annars blir hon tvärarg. Migrän och Insomnia ringer ibland över sin gemensamma bekanta Ryggskott. Fråga mig inte varför de gillar honom, själv tycker jag att han är en pain in the ass. Han är hårdhänt och bufflig, klampar fram utan pardon och vräker ut sig över hela soffan. Ryggskott har dejtat både Insomnia och Migrän så ibland kan det bli lite gruff mellan dem, det värsta är att det brukar gå ut över mig..
Efter något dygn eller så brukar jag tröttna på deras närvaro och för att bli av med dem ringer jag över deras värsta ovänner, Imovane, Imigran och Citiodon. I den bästa av världar skrämmer de bort Ryggskott, Insomnia och Migrän. I värsta fall blir alla kvar och kör en helkväll tillsammans. Ett något annorlunda fredagsmys, minst sagt..