När du lyssnar på ditt hjärta

så gör du det rätta

Tillåter du din hjärna sjunga och fäkta

måste ditt svärd ursäkter sprätta

Och när du inte svärdet längre orkar lyfta

då bidrar dina ursäkter till livets penningklyfta

Och du låter dem som ligger under dig snyfta

i rädsla för att någon ska knycka din egoistiska klyfta

Du tillåter dig bli Pontius Pilatus

och tvår dina händer såsom oskuldens röst

Men då ljuger du för dig själv, för du såg din chans

men du intog inte sanningen, i ditt inre bröst

Snart står du åter inför vägskälets val

tänker du fortsätta tiga och samtycka

Frågan är om du har ett bättre svar

än att tillåta dig sparka på alla med krycka