istidens tryck på återinkommande
och fast i jorden sitter det sagda som en sejdel högt i skyn

värmde värdet rötterna eller somnade du där
i mitten

blev ostört ostört och inget bekom
hur härlig är ändå inte hägnet av ovisshet

och bakom sniglar sig natten in, men vem orkar
inget att göra, och inget att torka upp

inte ens rester av besparingar vi dolt

vi städar i morrn och vi sover behagligt bedövade
väntar på uppvaknandet i det som är kvar, med färdiga förplanerade bortförklaringar

och förbålt, ligger inte tjälen kvar
liksom på axlar dok

av ansvar