Han fällde tårar

över minnet av VästBerlin

Kanske sentimental

kanske med en äkta känsla

för det som nu är förgånget.

Men ändå glad för återseendet

med sin nya kära partner.

Skilsmässor är smärtsamma. Jag förälskade mig i Västberlin i mitten på 70-talet. Övervägde allvarligt att flytta dit. Studerade tyska på Goetheinstitutet i Stockholm. Men upplevde att den grammatiska vägen till språket inte var min.

 Väl i Berlin lyssnade och läste jag och började även så småningom att komma igång med talet. Pendlade ett par gånger om året till Berlin. På 80-talet tyckte vännerna där till och med att min tyska var mycket bra.

 Mitt förhållande till tyska språket handlar också om min faderskonflikt. Min fars akademiska framgång var i tyska språket. Han studerade i Leipzig strax före andra världskriget. Han berättade om hur snacket gick på krogen när de tyska studenterna fyllnat till. - Vi måste ha en ledare - en führer!

 Mina vänner i Berlin har växt upp efter kriget och är enbart skrämda av Tysklands bakgrund.

 Senaste gången jag var i Västberlin firade jag min femtioårsdag. 1992. Förra helgen - tjugotvå år senare - besökte jag staden där öst och väst blivit ett. Mycket hade förändrats, framförallt hade cyklarna fått ett ny stor roll. Alla trottoarer har cykelfil.

Nu hemkommen upplever jag att skilsmässan tagit hårdare än jag förstått. Resan blev en läkande och helande process. Min tyska del-identitet fick liv igen.

Matti kom som finskt flyktingbarn till Täby under andra världskriget. Han valde att återvända till Finland så vi skiljdes åt på sent 50-tal. Vintern 2012/13 ringer telefonen. Jag kände igen Mattis röst.

 Sommarsemestern 2013 besöker jag min brors sommarstuga i skärgården.
Jag berättar om det unika samtalet med Matti.
- Vänta lite, säger han, jag ska hämta en sak.

Han kommer med en hög röd pall.
- Vänd upp och ned på pallen, fortsätter brodern. 
Jag får syn på ett tecknat hjärta med fyra namn. 
"Matti/Fredrik och Gunnel/Berit".

Minnet sviker om vilka dessa flickor var.
Underst står det ”Ljusterö 1955”.

Vet inte vad jag vill skriva om

Själens evighet och ensamhet

Kroppens åldrande och död

Livets mening här och nu

eller om Kärlekens möjligheter

Det finns olika gångstilar

de flesta går med raska steg

men så kommer det en man

som går med vänster arm uppfälld

och med dröjande steg

Läsfrukter från Tommy Hellstens bok

Du är mer än du anar. 

Att vara och att göra är en tema som han skriver om - igen!

Att inte orka orka orka är numera tabu och underklassigt.

Han menar att vila är en lyx

som bara förtidspensionerade kan unna sig.

Vi har drabbats av en prestationskultur

där vem man är i själ och hjärta

har blivit bortrationaliserad.

Det mänskliga i oss är förbisett.

Humlan i Hälsingland surrade till över bron

bygger sitt bo i knuttimrad röd stuga

Ekorren skuttade över gulgrönt gräs

gömde sig bakom den gulröda roddbåten

Svetten rann i den finskbyggda bastuflotten

den rökta laxen kom från Alaska

Öppen tankeflykt behöver trygg frihet och mod

Njuter varje sekund

när äntligen solvärmen återvänt

efter ett iskallt halvår i mörker

Inte bara stammande

vårfåglar i skogsdungen

även sångfåglar hörs