Hon satt vid sin bänk i klassrummet, de andra hade rest sig upp och rörde sig mot utgången. "Vill du något?" frågade läraren och tittade vänligt på henne. "Nej" mumlade hon och drog en nästan ljudlös suck. Hon reste sig sakta upp från bänken, tittade mot dörren. Killgänget stod där, tisslade och tasslade och sneglade tillbaka mot henne. Tjejgänget stod lite längre ut, fnissade. Det var bara hon och en annan kompis kvar. En av de andra som var 'värda att trampa på, sparka på'. De tittade på varandra, möttes i gången ut mot klassrumsdörren. De gick sida vid sida mot dörren. Läraren gick ut ur klassrummet. Nu var de ensamma, ensamma mot gänget. Hon och kompisen fortsatte sakta mot dörren, blev stående en halvmeter ifrån där killgänget och tjejgänget stod. Tittade på varandra. Vände sig snett mot varandra och började gå. Knuffarna var ett faktum. De ramlade mot varandra. "Förlåt" sa hon till kompisen. Såg kompisens tårar i ögonen. De brände under hennes egna ögonlock, men hölls kvar. Hon fick ett knytnävslag mot ena sidan i midjan. Blundade. Fortsätt ... slå på mig men snälla låt bli henne ... tänkte hon. Kompisen fick en knuff mot henne och deras huvud smällde ihop i en skallning. De tog varandras händer, klämde sig närmare varandra. Började klämma sig igenom de knuffande händerna, sparkande fötter och skrikande röster. Kompisen kom igenom först. Händerna släppte varandra. Hon själv blev fasthållen och knuffad mellan killarna med tjejerna som fnissade runt omkring. Hon försökte aldrig ta sig loss längre, hon grät inte, hon visade ingenting bara tog emot. Hon såg kompisen stå utanför klungan, såg hennes tårar, bra att de inte slog på henne längre. Killarna skrek ord som inte gick att skilja från varandra. Tjejerna fnissade men höll sig på avstånd. Plötsligt - tystnad. Hon tittade upp ... såg killarna springa ut genom en ytterdörr och tjejerna som drog sig åt det andra hållet. Hon gick till sitt skåp och låste in böckerna. Kompisen kom fram till henne. "Hur gick det?" frågade hon. "Det gick bra ..." svarade hon. Inom sig tänkte hon: Såna som jag förtjänar inte bättre ... Såg kompisens rödgråtna ögon och var glad att hon kunde gråta.