samlar ihop mina stränder
vattentema för änder blev för mycket
och världar värda att förnimma

hur ska vi hinna-konceptet
som gjort för att misslyckas

*

äntligen distans kan tyckas
som om bara för att

vem är glad åt avstånd mer än de som tagit det frivilligt

som att lägga bort en chans att leva vidare i träsk där kärlek föraktas
jag kallar det grodornas damm

sånt krokodilslaktas i djurens värld

där liv slaktas på löpande öppna band för överlevnad och där driften att äga är intet
vi kallar det vilt tillstånd

som en trevnad om tillåtelse ber de att åter
få vara djur
vem kan ge den

det hänger rovor ur stela fickor från förr
så kedja mig då så ska vi glo på boetten tillsammans

där finns dina mönster i tidsavighetens fönster

du äger din tid ja
jag äger mig själv 
säljer mina mönster och syr inga kläder längre

det gnyr ändå i hålorna och varje tröskel hos dig
har en dörr oavsett om du svänger dina draperier 

jag räknar bara fransar ändå
de minskar i antal

ökar på korpen och det gånger två 
och ärligen så struntar jag i dina bryderier
om än rader om husa hit och musa dit

det finns ännu näbbar att mätta och öron skapta för att höra vingar susa

i natt talar vi tyst bara för att
det är långt till nästa våg