Efter ett antal år tillsammans
så säger min kvinna till mig,
att du gör detta bara för att vara fräck!

Du är djup, bara för att det är fräckt!

Ett glödande spett rakt igenom hjärtat,

och ensamhetens skugga slet mig i stycken.

Fräckt!

Vad är det som är så fräckt
med att alltid ligga vid fronten
och aldrig vinna det förbannade kriget?

Bara för att man genomskådat livet,
och vet att napalmen alltid lurar bakom hörnet?

Fråga du, livet,
fråga du, gud,
fråga, napalmen.

Fråga du hundarna som springer herrelösa
i 30 graders värme vid lerhyddor med mänsklig avföring i Afghanistan.

Fråga de vackra och hålögda människorna,
hemma hos oss, i vår välartade värld,
vad som egentligen är fräckt?