Att vara människa är likt ett grenverk omgivet av
andra grenar. I detta komplicerade förgrenings system
byter grenen ibland riktning för att om möjligt finna mer
ljus åt sin krona. Trädet ser därför inte alltid likadant ut
som den som är omgiven tätt av andra träd, eller som är
glest placerad på en klippkant. Roten är oftast densamma
och hämtar sin näring från den jordmån som finns stax
under själva stammen. I denna jordmån eller miljö finner
näringen sin väg från rot till gren, ända upp till sitt kron-
verk. Somliga står pall för hagel, snö och även en mäktig
storm. Andra faller då någon tätt intill gett sin anda upp.
Jordmån, rot, grenverk och krona har ett förbund likt oss
själva, att upprätta livet inom dess konst för hur det bör
efterlevas. Rötan går annars in med sin kärva miserabla
förruttnelse och bryter sakta ned ett verk inifrån och ut.
Likt en cancersvulst i sitt slut stadige kan en krona
snabbt bli en ihållig stam som bara väntar på att få trilla
omkull. Vilken jordmån har vi själva och var hämtar vi
näringen som ska pryda kronan på verket? En tanke
endast för att öppna vyn för ett mindre kallt samhälle...