Det gör så där ont nu igen.
Så som när man slår tårna mot en dörrkarm.
Eller som när man cyklade omkull på en grusväg när man var liten och skrapade upp armar och ben.
Det är bara det att smärtan inte går över.

Borde lämna det bakom mig.
Stå stark när onda vindar ilar runt min kropp.
Laga mitt hjärta när det imploderar.
Jag borde inte längre gråta i smyg när ingen ser.
Inte heller borde jag tänka de tankar jag gör.
Inte ge dig den platsen.
Inte låta det ta energi.

Men jag kan inte låta bli.
Som den där ciggaretten jag ibland måste ha.
Eller när man är så hungrig att magen kurrar.
När jag ser ett roligt klipp och måste skratta högt.
Jag kan inte låta bli.

Trots all tid som passerat skär det i mitt hjärta.
Det gör fysiskt ont när jag tänker på dig.
Så där ont som när man klämmer ett finger.
Eller när man vaknar med ryggskott.

Eller ja, så där ont som när ens hjärta är krossat.
Precis så ont gör det.
Varje gång något påminner om dig.
Varje gång du hör av dig.
Varje gång jag tror mig se din bil.
Varje gång någon går förbi med din parfym.

Det gör så där ont nu igen.