det som egentligen får min mage att värka och stämbanden att knyta sig och ögonen att bränna

det är inte att du inte pratar med mig lika ofta längre eller
att du inte skickar sms mitt i natten
eller att du inte längre svarar att du älskar mig direkt när jag säger det till dig

nej

det är själva idén om att du inte tänker på mig längre när du lyssnar på våra låtar
att mitt inte är det första namnet som går genom ditt huvud när du hör ett dåligt skämt
och att du inte längre skriver på din arm saker som bara rör oss
trots att ingen skulle förstå för ingen annan känner dig som jag

att du bara slutat med allt som har med mig att göra

men vad fan vet jag egentligen

det jag egentligen ville skriva var ju bara att jag hoppas du mår bra, idiot
och att du

(aldrig,
aldrig,
aldrig
någonsin)

hittar någon som jag igen.