Amanda känner du hur hjärtat slår 180 slag per minut,
hur orken försvinner mer och mer varje dag
ångesten börjar bli vardag igen
även fast du inte vill
För hjärnan har tappat sin förmåga att tänka
andningen sker inte per automatik längre
du bara skriker inombords.
För att du inte vet!
Kanske inte vill veta?

Amanda minns du färgerna när allt var glatt?
När allt inte var så svart som nu
när du inte ser hur katten leker med solens strålar på trottoaren
Solstrålarna är obefintliga i dina ögon
de finns knappt
Trötthetsvärken som alltid finns i din kropp
blir mer och mer påtaglig för var dag som går
Men Amanda när är du glad
när andas du lätt?