En gång lite hastigt i glädjen och ruset så jag att jag älskade dig.
Jag ångrade mig snabbt och tog nästan tillbaka det, hängde och klamrade mig fast vid det som hade varit innan...

Men det är sant jag älskar dig så att jag nästan går sönder, fast inte på ett sånt där klassiskt sätt, som det ska vara.
Jag älskar dig på ett sätt som är behövande, just nu behöver jag dig i mitt liv.
Nej, jag behöver dig för att leva, fullt ut.

Jag vet, eller tror, att du känner något liknande, det syns i dina ögon när du håller om mig.
Men den dagen vi kommer för nära, kommer allt gå i kras, det känns ända in i benmärgen.

Det är precis så som det ska vara,