Jag vill kunna sjunga nationalsången, utan att bli kallad nationalist.
Jag vill kunna diskutera invandringspolitik, utan att bli kallad Sverigedemokrat.
Jag vill kunna hissa den svenska flaggan på en flaggdag, utan att kallas nazist.
Jag vill kunna säga emot Fi:s politik, utan att bli kallad anti-feminist.
Jag vill kunna säga att jag älskar Sverige- utan att bli kallad rasist.

Jag vill att folk som kommer till Sverige, oavsett anledning, ska känna sig trygga och välkomna. Jag vill att alla människor ska accepteras och älskas oavsett om de är hbtq, vita, svarta, regnbågsfärgade eller prickiga.

Det gör ont i mig att det inte är så. Att vi, år 2014, har ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag. Över 10% av vår befolkning känner att deras människosyn och ideologi är förenlig med Sverigedemokraternas politik och det är ett misslyckande.

Men misslyckande går att vända till framgång. Jag pratar alltid om allt man "inte ska" prata om. Pengar, politik och religion. Varför ska det vara tabu? Det är så vi lär oss om varandra, det är så vi ökar tolerans och acceptans i samhället.

Prata med varandra. Prata med killen som väntar på samma buss. Tjejen bakom kassan på ICA eller tanten med pudeln i parken. Vi måste göra våra röster hörda.

#antirasism