Hon ligger på flotten

med armarna ut

korsfäst och tyngdlös 

kroppslig

Ser och ser

måsens långa muskler

tärnans djupa kast

och svalornas gytter

under en hisnande himmel

Blå marmoreras den

i hennes åldrade glaskroppar

en himmelsvid skönhet

vackrare för varje sommar

i år har den silverglitter

Dagen svalnar på land

men här på flotten

förblir lyckan ännu

Han går mot bilen

vinkar stelt åt flotten

då drar hon sakta av baddräkten

och förenar sig med det oljade träet

tills dom är ett