älskad är det löv som får växa på en ung gren och växa sej grön
och vacker större och präktigare som en solfjäder till sin stam

men som för allt som blir levande faller tiden sin gilla gång älska
räcker inte när tiden är inne lövet faller vackert dansande i luftens

strömmar ner på marken och tappar färg och spänst sorgset tittar
han upp på sin platts därifrån han föll full av längtan och sorg

han ligger ledsen och sakta vitrar sönder innan vinden för han där
ifrån vinden sliter i från alla håll tills inget finns kvar av lövet som

föddes på grenen vacker ung vintern lägger sitt täcke kallt och mörkt
tystnaden är skrämande som kylan en längre tid men så smälter allt

och våren gör sin honnör solen slickar allt med sin värme och det
börjar sjuda av liv och på den unga grenen tittar ett litet glatt löv

fram igen