... att följa strömmen
oavsett huruvida den
riktning den för stunden har
råkar vara fel eller rätt ...

Det som är svårt
är att tillåta sig själv att se
någonting som andra
i det större flödet
redan redigerat 
för att det som faktiskt é
inte ska riskera störa
den harmoni
och
sammanhållning
vilka i ljuv förening
är det som gör 
det möjligt att
fortsätta tro på 
att det man väljer attl se
ännu stöttar den idé
som strömmen följer ...

En stilla tröst 
är dock den
att det strömmens 
starka flöde döljer
förr eller senare
bryts ned 
när verkligheten
med tiden
utan hänsyn till
den kollektiva sinnesfriden ...

... sköljer
bort de vanföreställningar
som hållit samman
och stärkt flödets 
grundläggande drivkraft ...

När så
den verkliga bilden
av sanningen är återställd
och ersatt den tidigare
mer anpassade sanning
vilken av efterfrågan var beställd ...

... finns ej 
ett endaste spår kvar
av dem som stod för
den föregående strömningens
grundkonstruktion
och drivkraft ...

Intill dess 
en ny situation
uppstår
som ger inspiration
för någon 
mer eller mindre känd talang
till att skapa
en ny konstruktion och drivkraft
för en lämpligt anpassad sanning
vilken för en obestämd tid
förmår att bilda en falang
tillräckligt lockande 
för att de större strömningarna
i våra kollektiva medvetanden
kunna kapa  ...

Å andra sidan
är sanningen 
ingen exakt vetenskap
oavsett vad 
den vedertagna forskningen 
kommit fram till
gång på gång på gång ...

Ty i praktiken
är sanningen
liksom rättvisan
någonting vi ständigt
tvingas till att förhandla om ...