Söker inför mig själv sätta ord på svaret till frågorna
- Hur lyckas man överleva det jag varit med om? Och Hur kan jag ännu älska livet
och tro på detsamma liksom det goda i livet?
Helvetet är ej mer än vad vi själva gör det till ...
... ty liksom upplevelsen
av det goda i livet
är det blott en mental konstruktion
vars funktion
är beroende av balansen
mellan
vad vi väljer att se
och uppfatta av allt det
som av livet är oss givet ...
Förutsatt förstås
att vi bortser ifrån
den såväl direkt
som indirekt
obevekligt dödande
standardavvikelsen
mellan dessa två
upplevda extremiteter ...
Men om vi lär oss
spelets regler
och förutsättningar
istället för att klaga
på rådande omständigheter
i varje aktuell situation ...
... finner vi till slut
att oavsett nivån
på njutningen av det goda
eller
på smärtan helvetet bjuder på ...
... är vår vilja till livet
och vår tro på morgondagen
det som avgör
hur mycket vi klarar att utstå ...
Märk väl
att det jag här förmedlar i ord
ej fastställer eller ens gör en ansats
till att försöka fastställa
hur denna mentala konstruktion
påverkar alla var och en som person
som om det skulle gälla generellt ...
Nej, njutning liksom smärta
är någonting synnerligen speciellt
då upplevelsen av dem båda
är någonting unikt för oss alla
var och en individuellt ...
Men insikten
om hur det fungerar generellt
kan vara till rätt stor hjälp
för att hantera
och öka förutsättningarna
för att överleva balansen
mellan det vi upplever individuellt ...
För dig som ännu befinner dig
mitt i ett pågående helvete
du ännu ej tagit dig ur och överlevt
kan dock dessa ord kännas som
om jag inte har en aning om vad jag talar om ...
Men för oss som överlevt
även de allra värsta mardrömmar
av helvetets verkliga malströmmar
är det just denna insikt
som bidragit till
att vi ännu är här
vid fullt liv ...
... eftersom vi just därför
orkade mot alla odds
stå emot
''att ge upp''
som ett tänkbart alternativ ...
Sen kan man ju förstås fråga sig
om det vi har idag
är ett liv
som är tillräckligt kvalitativt ...
- Det är dock en fråga
vars svar är beroende av
vad vi hade kvar
när vi väl kom tillbaka ...
- Men också beroende på
vilka preferenser vi har
och hur vår mentala konstruktion
som funktion
bistår oss eller ej
med att hantera balansen
mellan det vi upplever som ont och gott
i såväl stort som smått ...
Hur den fungerar och har fungerat
för mig
finns det en hel del glimtar av
bland de mängder av textflöden
du finner här i mitt arkiv ...
- Ett litet sammantaget
men inte på något sätt oväsentligt
skrap på ytan
av det som varit och så ännu är mitt liv ...