Blad och repliker strös från en kalkstenssoffa. Det som
var tyst hörs. Landskapet syns allt tydligare och osynliga
berättelser om människor, som inte gör väsen av sig själva
faller i glömska, om inte deras minnen väcks till liv
eller släpps upp till ytan. Kungar, präster, prosten, bönder,
soldater, fogdar, fiskare, backstugusittare, lärare, läkare.
alla kunde inte skaffa sig utbildning och bildning var ett
begrepp, som skilde sig åt, då som nu.

På Neptuni åkrar tittar Linn ut över Kalmarsund och
Västra Landborgen över Alvarets stora klapperstensfält
från ordovicium och kambrium. Forntidslämningarna och
gravplatser visar historien i det lilla, som rymmer skapelsen.

Natur är dramatik och poesi på liv och död, medan
konsternerade stadsyttringar använder hävstång
på naturens makter, som att häva sig över
undergångssångernas trafikljus motorolja biltutor
neonparker.

Ophrys på nejden lyser frid över sommargästen i röd hatt.
En landkrabba, som hon är, känner sig tryggare på land.
Hjärtat slår i snabbare takt till havets skenbara oändlighet.

I den tunna vittringsjorden trivs liljor, påskliljornas
mattgula sken över åkrar och fält och blåeldens
himmelshav. Plötsligt får hon höra en manlig stämma:
"Jaså, här sitter du och filosoferar." Stadsbon sträcker fram
sin hand och öbon säger snabbt hej.

Lukas är fiskare och på väg till sin sjöbod, hans egendom,
som han inte får bo i utan använda för fiske för husbehov.
Han förvarar ändå sina fiskeredskap för yrkesfiske där.
Pilk, dörja, långrev, snurrevad, ryssja. Att fiska är en
hel vetenskap.

På morgonen klockan fem seglar hans dubbeltrål
ut på Östersjöhavet i vågornas bräckta vatten för
söt-och saltvattenfisk kolja, torsk, plattfisk, lax
och ål. Om bara fiskgjusen flyger högt och dyker efter
sill, ja, då lyckas han säkert...vackert väder
och fisk i havet.

Den stora havsguden Neptunus blåser upp till storm.
Sjömännen hörs sjunga sina Fredmans epistlar,
hellre om noten som är bunden än om Amaryllis.

För henne är semestertid ren lättja i sommarbrisarna.
Ja, det stämmer, att hon alltid bär solglasögon för att
skydda sina ögon för solbrand i sinnet. Ingen vill väl bli
torr icke odlingsbar mark.

Hennes syster Emmy gifter sig i slöja efter dagarna sju.
Till hennes bröllop skulle hon kunna plocka
en bukett blommor, men vilka? Solvändan är
Ölands landskapsblomma. Orkidéer är också
fridlysta i vilt fuktigt gräs på ängar med andra
artrika blommor, insekter och fåglar.

På naturskådande nära håll syns gaddsteklarna
pollinera flugblomstren. Gräshopporna flyger upp
från marken på lätta vingar och exotiska läten
susar i den sjungande agen och på ängarna bara
ett stenkast därifrån. Måsar, fiskgjusar, strandskator,
ängshökar, tofsvipor, tranor cirkulerar hungrigt.

Får man plocka tovsippan anemone silvestris?
Det visste inte fiskaren. Vad han vet är, att
fiskbeståndet avtar under värmeböljor. Då går han
i land för ett besök på Hamnpuben, där han avnjuter
en måltid och häver i sig en öl. "Känner du folk här?
Eller vill du följa med och äta en bit? Fira Neptunalia,
som är en sed bland oss fiskare för att skydda landskapet
mot torka genom lite dryck. Jag är rätt ensam här på ön."

I förra veckan åkte hans morsa iväg i ambulans till
Kalmar lasarett. Hon hade hittats avsvimmad
på sin veranda av grannturisten, som larmat sjukvården.
Värmeslag. Hon vårdas på IVA, men lär komma hem
utan men för livet. Vädrets makter är ingen lek
utan berått allvar, som inte bör underskattas.

"Tråkigt det där med din mor. Om du vill ha en stunds
sällskap följer jag gärna med och äter en matbit."
Linn skulle vilja veta mer om hans fisketurer.
Hon funderar på att skriva en bok, men sommargäster
är gröngölingar i denna skenbara lantidyll...lika hårt
och tyst som kalla och grälla stadslivet."

Linn slänger iväg sin röda hatt. Fiskaren fångar den
i luftbrisen."Så trevligt, jag som bara kan havet,
jag är änkling. Kvinnor har han inte umgåtts med på
tio år, sedan han svikits av min hustrus för tidiga död."
Han får förstås möjlighet att jobba på oregelbundna
tider och trivs med den ensamhet dessa innebär.

I Ölandsbladet
Den 8 juli vigdes paret Henrik Nilsson med
Emmy Sjögren i Böda Sand på stranden invid
havet. Vigselförrättare var Åstrid Wretmark.
Brudens brorsbarn Signe och Sigrid var tärnor.
Brudgummens svåger Hans Larsson agerade bestman.
Bröllopsfesten hölls i Böda Sand. Brudparet bor
i Kalmar och tackar härmed familjen för hjälp
kring alla bestyr och glatt humör.