som i en dimma levde Cissi i paralys
i total handlingsförlamning eller
åtminstone nära inpå

Hon hade förlorat det dyrbaraste
livet kan ge ett älskat barn det dog
och resten fanns kvar

Cissi tappade livet var en levande död
kunde inte få kroppen att agera på sin
inre modersinstinkt

Tappade greppet om sig själv och den
dyrbara kärlekens känslor låste hon in
i sin innersta svarta smärta

den man älskar kan man förlora

Cissi såg som genom en film en skräckis
återupplevde en och samma morgon
om och om igen

som i en dimma vaknade hon upp insåg
att allt var förlorat allt har förgått
allt har ett stopp

Cissi försökte ta sig fram ut ur paralys
sträckte ut famnen mot maken han
orkade inte mer

kärleken var förlorad inget fanns kvar
allt var förbrukat en smitta hon var
för allt hon berörde

vem var väl hon det viktigaste var
att barnen och fadern fick leva i harmoni
fria från ruinen hon var

huset bröts ned till en gammal ruin
när marken rämnade under stommen
fanns men utan funktion

till en dag

© Acceptance, 2014