Vilar dis och regn och akustiska gitarrer.

Åskmolnen darrar stilla
i väntan på det som komma skall.

Mörka stråkar leker skyar
och tafatt med andra sidan.

Om jag hade ömsintheten på min sida
skulle jag älska det vackra och det runda.

Ljusa stråkar och simpla toner
fattar eld, tappar besinningen.

Hatar det elaka

som jag aldrig visste att jag ägde

som jag gav till dig den där ovädersdagen i september.

Ett mörkt stråk av skuggor dansade i ditt ansikte.

Livet pulserade aldrig mer som då.