Med ömma fotsulor
och värkande muskler
går jag längs vägen
som aldrig tar slut.
Ibland stannar jag upp,
värmer mig vid en eld,
sover en liten stund
under en stor gran.
Ibland bara går jag
utan att sakta in,
utan att se mig om,
bara går och går.
Ibland går jag
för att glömma
och ibland går jag
för att minnas.
Jag tar av till höger
och ibland till vänster
men jag kommer
aldrig fram.
Ibland gör det ont
när regnet piskar
men ibland ler månen
och stjärnorna blinkar.
Jag går längs vägen
som aldrig tar slut
med ömma fotsulor
och värkande muskler.