Helt..utan förvarning..
hände något roligt...
De hade varit fångade i skyddsrummet
Flera dagar hade gått
Väntan på vapenvilan var outhärdlig
Barnen blev rastlösa
de grälade..grät..psykiska drabbningar slogs..
mot deras oskyldiga inre
mammorna satt apatiska..
de orkade inte mer sysselsätta barnen..de..
istället..
lyssnade på radion
de var oroliga för sina män
som var ute i det farliga och..
krigade..
dagen var tung och natten...
närmade sig med sitt mörka ljus..
till sist..
barnen somnade bredvid varandra
på de utspridda madrasserna som luktade unket
men ..en tjej.. var för vaken..
hon kunde inte slappna av..
hon vägrade sova..
Iman hette hon.. vilket betyder "tro"..
hon såg mammorna vakna upp lite skrämda.
Vad har hänt? tänkte hon oroligt, det sprängdes ju ingen bomb här.
Skyddsrummet var ett stort rum,
nästan fjorton meter långt och sju meter brett.
Där bodde många familjer, men...
alla kände inte varandra.
Många ljus tändes under natten, men...
de ställdes på skyddade ställen i skyddsrummet...
för att undvika eldsvådor.
Iman försökte närma sig ett stearinljus ..
lite tyst... för att se bättre vad mammorna höll på med...
Men hon hörde bara en kvinna som skrek och...
andades tungt.
mammorna mumlade tysta för att inte väcka barnen.
Men Iman var redan vaken.
Nåja… hon kunde inte somna i alla fall.
Hon var för nyfiken för att somna.
det var något som hände inne i skyddsrummet.
Det var en tant som grät och hade ont.
En mamma stor skrek upphetsad:
- Oh! Kära nån! Ska du föda nu? Vi ska hjälpa dig"
Iman blev ännu mer nyfiken..
Hon gick närmare och...
snart hade de flesta barnen i skyddsrummet vaknat.
Alla försökte låta bli att titta, men...
nästan alla förstod vad som höll på att hända.
Tant Nadia skulle föda en liten bäbis.
- Hur kommer bäbisen ut? frågade lilla Dina nyfiket.
- Tanterna hämtar bäbisen under ett träd i skogen din dummys, sa lilla Hanan.
- Men bäbisen har ju bott i tant Nadias mage jättelänge.
Hur kunde den då hamna under trädet?
Hur kan den göra det då, hm...berätta?
- Den kanske flyger ut dit, svarade lilla Hanan,
stolt över att hon visste svaret på allting.
Bomberna där ute vrålade.
Det hördes skrämmande sprängningar överallt.
Lilla Dina satte sig på Imans knä och...
kramade henne jättehårt.
- Iman, kan inte du stoppa bomberna så att bäbisen inte blir så rädd? Stackars lilla bäbis, sa lilla Dina oroligt.
Tant Nadia som höll på att föda.. grät och skrek.
Det lät som om hon hade jätteont.
De hörde tanterna säga till henne att andas djupt.
Och dom sa jämt: "Ett, två, tre... Andas en gång till och krysta."
De hörde mamma Nadia andas mycket djupt.
"Vad duktig du är", sa tanterna till henne.
"En gång till och sen är det över, krysta, krysta ordentligt."
- Uaaa... Uaaa...
nu hörde Iman bäbisen gråta.
- Oj, oj, oj, vad häftigt! En bäbis! skrek alla.
Alla barnen sprang över till tant Nadias blodiga madrass och...
tittade på bäbisen.
Han var helt blodig efter födseln.
- Är det en pojke?
- Nej. Det är en söt flicka.
- "Hur ska dom tvätta henne? Vi har ju inget vatten kvar," undrade lilla Dina.
Det fanns lite vatten kvar i hinken.
Mammorna badade bäbisen och ...
det kändes som om allt var som en saga.
En nyfödd bäbis har de fått i skyddsrummet.
Hon som var så söt och gullig.