ser jag honom där han står, poserande i profil
med armarna utsträckta och benen lite böjda 
som om han när som helst ska kasta sig ut
den lille mannen av stål, sprutande och glänsande

ovanför hänger oxhuvuden och trängs med sig själva
en vägg av kött och ben
plastpåsarna flyter inte längre på ytan
de är den
funderar på om den kommer klyvas
av honom, spricka, spräckas, spruckit som aldrig tidigare
om åren hade det varit omöjligt
istället för inte möjligt, en negation som undvikes
in i det sista

ej 

röres ej

berör