Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tankar om ungdomen vi lämnade för att bli vuxna dom flesta i alla fall vi är några som växer sakta fortfarande


jag minns till baka

jag sitter och tänker till baka på det som har varit jag fylls
med värme energi jag börjar le faller ut i skratt stötvis

jag blundar minerna kommer faller ner i mitt minne frän
hjärtat med glömda kommer bitvis under minnes

skådespelets syntetiska tidsmaskin jag undrar hur det
är med alla som jag växte upp med där hemma lever

dom ? tänker dom på saknad av mej och undrar hur '
jag har det det är i alla fall vad jag undrar om dom

den långa vägen med kull burken rödvita rosen palla
äpplen och annat som gick att äta hela sommar natten

lång discon festande med Salomon väskor och Adidas
byxor tre strecks lyx skoltiden vi var så tuffa vi hade så

roligt vi levde till samman sida vid sida varma mackor
video korv med bröd ut och fika på centrum men våra

vägar skildes åt jag blev väldigt ensam ledsen och besviken
inte på dom utan situationen att dom inte finns kvar

i den tidsepok som var magisk vuxen livet kom som en
smäll jag var inte bered på den alla gick åt varsitt håll


här står jag ensam med två tomma händer alla minna bästa
vänner växte upp och försvann det är inte lika kul längre

att palla äpplen längre utan minna vänner




Fri vers av den nakna poeten
Läst 155 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-09-02 00:10



Bookmark and Share


  den nakna poeten
hej oj tack vad vackert du skriver rent och ärligt öppet vackert
det är sådant som träffar ett hjärta när det kommer ur ett tack
för din vägledning och kritik snälla tack mvh
2014-09-02

    ej medlem längre
texten påminner mig om hur jag suttit och tänkt ungefär som textjaget här.
Nr jag började min resa ner i min känsloburk, in i min själ. När jag plötsligt förstod att jag hade dörrar att öppna jag aldrig sett eller haft nyckeln till.
Sorg, saknad men även tacksamhet och glädje fann jag i mina minnen.
Och till slut en förmåga att förlåta och acceptera mitt jag. Ja rent av börja känna kärlek till de egenskaper jag bar på.
Tack för påminnelsen. Det stärker mig.
2014-09-02
  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten