Så stod hon klar där på fönsterbrädan. Vår framtidshjälte. Med blått garntrassel till hår, smyckad med stenar, pärlor och knappar. Mossgröna ögon stirrade in i våra.

Sen målade vi. Tjockt med färg på papperen. Färgkladd på fingrarna och i ansiktet. Jag hade rött under näsan som om jag blött näsblod.
Och du klippte en massa fransar i dina papper. Förtjust över själva klippandet utan bekymmer över något resultat.

Vår framtidshjälte blev en slags blåhårig Pippi Långstrump som såg så där otämjt livsglad ut som jag vill att du också alltid ska få vara.

Sedan åt du glass och jag äppelpaj.
Och du sa " jag äskar dej" på ditt 2 1/2 års vis. Bara så där, som om du skulle sagt vad som helst.

Jag fryser aldrig när jag är med dej.
Och jag vill att du fortsätter klippa fransar bara för att det är kul, för att du vill.

Och att du aldrig slutar vara du.