Såg dej för tusen år sedan
eller var det dagar.
Tiden var stilla och hjärtat slutade slå.
Din andedräkt nådde mitt öra.
Vi är de barn vi alltid varit.
Ser på världen i kalejdoskåpets dråpliga mönster.
Dagarna är tunna och brister till oigenkännlighet.
Endast ditt avtryck blir kvar
stannar som en siluett eller kronblad som fäster
igen och igen.