när det drar kallt och snålt igenom ditt bröst efter sorgens väg
så blir du helt blid för skönheten runt om dej och alla som åt dej

ler du drar dej undan uppfattas som avståndstagande ej mottaglig
för dom hjärtan som vill läggas i din hand frustrationen sorgen

skrämmer dej att uppleva samma smärta minerna håller en till
baka i från att leva för att vi förtränger känslorna som ska vägleda

oss till baka på rätt väg igen man möter vackra själar men vågar inte
lita på dom i början men ensamheten brukar till slut göra sej påmind

och hörd den gör en redo för nästa äventyr när såren har slutat blöda
och jag känner glädjen igen till att leva nästa jag möter får mej att

explodera och jag tappar kontrollen igen och glömmer allt som jag
skulle vara uppmärksam på men det skiter man i när man är kär