De jobbigaste krigen som man måste uthärda
är ofta mellan det som man vill ha
och det som man egentligen förtjänar

Så gå, men gå aldrig ifrån mig

Jag vet att ingen kan se mig när dom tittar
för mina pärlor har fastnat under nån annans hud
så ingen kan se hur dom glittrar

Trots att fickor tömda på pengar ej fyller själen
så blir jag alltid till en skrynklig sedel
i någon annans näve

Så gå, men gå aldrig ifrån mig

Jag vaknar trasig i en främlings lakan
låg på livet, hög på sub och vita gram
Tom på mycket, men full av sprit
Full på sådant som läker mig
för att sedan skada mig tillsist

Det som får mig att sväva i skyn
får mig sedan att falla genom molnen
Det ger mig alla stjärnor i skyn
när det jag behöver är månen

Så gå, men gå aldrig ifrån mig

Med min tandrad mot livets asfaltskant
så knastrar det blodvita som grus
Det känns hela tiden och inte alls
som kalla kedjor mot ännu kallare hud

Jag sitter fast mellan aldrig och hela tiden
och jag kommer aldrig att platsa i bibeln
Men nu knackar jag på dörren till himlen
för att be om att få låna lite socker till livet

Så gå, men gå aldrig ifrån mig.