... till nattens kval
alldeles innan gryningen
när sömnen ej längre
utgör något egentligt val ...

... ser jag ut 
och noterar årstidens skiftning
emedan tankarna ägnar sig åt
det som var en gång förr ...

... när du som var
den dig som var ämnad för mig
var en del av det vi
som hade nyckel
till en och samma dörr ...

Nu när du ej finns kvar
på samma jord som mig
söker jag finna
den kvinna
vilken är den dig
som för resten av mitt liv
kommer att vara ämnad för mig ...

Något jag vet
alltför väl
är en process
som kan lyckas på en dag
eller mindre än så
men likaväl ändå
kan komma att ta
mer än en hel evighet ...

Men när jag 
nu här står
och ser ut
över den tid som gått
sedan jag sent om sider
redan sedan länge förstått ...

... i stort som smått ...

... att jag ej
kan stanna kvar
och förbli fast i dig
som lämnade mig
år efter år efter år ...

Och att den dig
som nu fattas mig
är någon som 
jag ej blott får
utan som du
redan när du 
lämnade mig
så innerligt ville
att jag en dag 
skulle åter möta få ... 

Nej, jag vet
att det ej är rätt av mig
att jämföra varje 
potentiell dig 
som för mig är ämnad
med den dig 
som ej längre finns kvar ...

Du är och förblir unik
för mig
men det måste så ock
den dig som kommer in i mitt liv
för stanna kvar och förbli med mig
få känna 
i varje litet skrymsle och vrå
inom hela sig
att hon är utan jämförelse med dig ...

Ja, mina preferenser
kan kännas oöverstigliga
att lyckas nå upp till
för vem du än är 
vilken är den dig 
som känner dig ämnad för mig
och som mig vill ...

- Likväl 
är det faktiskt så
att om du är ämnad för mig
behöver du knappast anstränga dig
eftersom du med din blotta existens
och närvaro i mitt liv
får mig att känna 
i varje skrymsle och vrå
inom hela mig
att jag ej en endaste dag till i mitt liv
någonsin mer vill vara utan dig ... 

- Och det enda krav
jag kommer att ställa
är att du ej ens försöker
vara någon annan än 
blott bara den dig
som jag ser och känner 
är den som är ämnad för mig ...

... för den du är i dig ...