Kära vän, det är dags att vi går i två olika vägar
Du har varit min följeslagare och kamrat. Du har hjälpt mig att utvecklas steg för steg och fått mig att smaka på ordens sötma. Du är anledningen till att jag är kapabel till att skriva allt detta.

Det smärtar mig när jag säger detta men betydelsen går ej att förbises. Jag behöver dig inte längre. Varför lämnar du inte och slutar plågar mig?

Vart jag mig än vänder mig om står du där. Du sliter i mig och ersätter mig med nya delar och celler.

Du tar min barndom och fantasi ifrån mig. Du tvingar mig att växa upp i en epok där lycka och glädje är ekvivalent med pengar och kapitalism.

Du har fått mig att bli rädd för livet.

Jag vill inte att klockan ska ticka. Jag vill inte förändras, minut för minut.

Jag vill att min kära mor ska krama mig varje gång jag gör illa mig. Jag vill sluta bry mig om mitt yttre för att jag är för upptagen med att övertala mina kamrater att Batman är mycket häftigare än Stålmannen. Jag vill att mina största problem ska handla om att jag inte får äta godis alla dagar i veckan.

Snart förändras allt. Jag fyller 17 år om en månad och 18 år om ett år. Jag kommer vara ett barn i 13 månader till innan jag förlorar all min oskuld och blottas för all ondska i världen.

Kära tiden, jag ber dig därför att göra min en sista tjänst och lämna mig för evigt.