Jag är här för att man
missförstår mig,
eller för att jag inte är bra
på att förklara.
Endera av dessa.
Där, ser du allén därute-
träden är spjut
i händerna på terrakotasoldater
djupt under marken.
Förstår du?
Livet har klätt dem
med skal, mossa, ekorrar, fåglar,
som en försiktig mamma.
Men hon vet att de står i kö
för förgörelse. Auschwitz.
Ser du? Hur de spinner gröna trådar-
de har inte den mildaste.
Himlen är som en fana kring dem.
Den vilar tyst. Observerar.
Rör sig inte. Förstår du?
Det är tystnadens tid,
stunden före stormen.
Men när klockan är slagen
skall kalla händer
skaka om spjuten-
silverfanan ska vaja igen
horribel i vinden.
Tro mig: livet
skall falla ner från sina toppar
i småbitar.