Det här är alltså människan som jag brukade älska.
Jag ser på henne. Ser på.
Jag väntar-

Nix. Bilden är tyst som en fisk.

Den här fisken fattar inte
varför jag älskade så.

Blinkar med ögonen i chock
och gäspar i sanden.
Ber att jag ska släppa den tillbaka
i vattnet.